Att leva med en sjukdom.

Hej där,
Jag tänkte dela med mig av en av de jobbigaste grejer jag vet om att göra. Nämligen gå i kortbyxor. Kan säga att jag rent av avskyr det. Jag kan inte gömma mitt ben på samma sätt. Men jag står samtidigt inte ut att klä mig som det vore några plusgrader ute.
Allra jobbigast är det just för att visa mig inför personer i min ålder. Jag har beslutat att jag ska använda kortbyxor varje dag vädret tillåter mig. För andras skull som är i min situation eller liknande. Skäms inte för era kroppar, även om det är jobbigt, bär den med stolthet.

Jag kan säga mycket om min sjukdom och förbanna mig över att jag får dras med något jag aldrig bett om. Men samtidigt ser jag det som en välsignelse. Jag hade aldrig varit den person jag är idag utan sjukdomen. Och jag älskar den person jag är.

Kom ihåg att om jag kan göra en av de saker jag tycker är jobbigast kan du det också. Känner du inte att du vill slänga ut dig som jag gjorde (detta är i hotellets omklädningsrum, som ligger mitt inne i stan) kan man alltid börja där man känner sig säker. Typ ute på sin trädgård, eller en snabbis till näraffären. gå till tvättstugan etc.
Väga vägra isolering av dig själv och den person du är.

Vi hörs snart igen.