Att leva med en sjukdom.

Jag vet inte vad jag ska tro, är min framtid förstörd eller är den redan skriven? Hur ska jag som har så mycket energi, idéer och drömmar kunna inse att jag en dag kanske inte kan gå till ett arbete? Vilket yrke ska en person som jag kunna försörja mig och min familj (rättare sagt min framtida familj) när jag vet så lite om vad som händer i framtiden. Vet mycket väl att ingen vet hur deras framtid ser ut.
För min del handlar det om att jag aldrig varit normal, har aldrig riktigt passat in. En av mina absolut största rädslor i livet är att jag en dag kommer vara inlagd på sjukhus dygnet runt, jag inte kommer kunna gå till arbete och att istället för att vara en försörjare, en pappa och en make, vara en person som blir omhändertagen av min familj, där mina barn få se deras pappa i en sjukhussäng mestadelen av tiden och framförallt att jag missar stora delar av deras framsteg i livet.

Det finns dock de människor som lever så idag och som jag ser upp till, så kan jag inte sluta tänka på och förfäras av en sådan framtid. Trots att jag inte haft vad man skulle kunna kalla ett normalt liv - sett till sjukdom vill säga - så är att vara sjukhusbunden något som skrämmer mig, då jag aldrig varit tvungen att alltid vara vid sjukhusområdet utan har kunnat åka hem och ha ett hyfsat normalt liv.

Därför ställer jag mig frågan är min framtid förstörd eller är förbestämd? Är min framtid på en sjukhussäng?
Antar att det återstår att se..


Må gott!