Att leva med en sjukdom.

Precis som rubriken lyder - Hur kan någon älska mig?

Jag har försökt tänka på det ett tag nu, vad har jag att erbjuda någon? varför skulle någon bli kär i mig när jag vet att det finns 1000-tals killar som är som mig - skillnaden? De har ingen sjukdom. Ingen sjukdom som innebär extra jobb, fler sjukhusbesök, att dagligen få se mig, mina ärr, ett onormalt stort ben - med ärr och portvinsfläckar. När inte jag vill ha något att göra med min sjukdom och när jag inte kan älska eller ens tycka om den, hur ska jag då begära eller få någon annan att älska mig för den jag är med exakt allt jag är. 

Jag menar bättre och mer hälsosamma versioner av mig finns. Vi lever i en värld som för var dag blir mer utseendefixerad för både tjejer och killar. Högre krav ställs inte enbart på vår utbildningsgrad utan även på vårt yttre attribut - vilket skrämmer mig otroligt mycket.

Jag kan se att tjejer blir bara vackrare och vackrare, dessvärre för mig blir även killarna det.

Är bara väldigt rädd för att jag tillslut ska vara nog, att alla mina problem med sjukdomen ska ställa till det för mig när det kommer till kärlekslivet. Önskar verkligen att jag har fel och att jag kan senare se tillbaka på detta inlägg och tänka "Jag undrar varför jag någonsin tänkte så". 
Men jag vågar inte hoppas - mitt stora kärleksfyllda hjärta klarar nog inte av att hoppas en gång till för att sedan krossas.

Ville bara skriva av mig lite av det jag tänkt på de senaste.

Ha det bra bloggen - vi ses senare.