Är min framtid förstörd?

Jag vet inte vad jag ska tro, är min framtid förstörd eller är den redan skriven? Hur ska jag som har så mycket energi, idéer och drömmar kunna inse att jag en dag kanske inte kan gå till ett arbete? Vilket yrke ska en person som jag kunna försörja mig och min familj (rättare sagt min framtida familj) när jag vet så lite om vad som händer i framtiden. Vet mycket väl att ingen vet hur deras framtid ser ut.
För min del handlar det om att jag aldrig varit normal, har aldrig riktigt passat in. En av mina absolut största rädslor i livet är att jag en dag kommer vara inlagd på sjukhus dygnet runt, jag inte kommer kunna gå till arbete och att istället för att vara en försörjare, en pappa och en make, vara en person som blir omhändertagen av min familj, där mina barn få se deras pappa i en sjukhussäng mestadelen av tiden och framförallt att jag missar stora delar av deras framsteg i livet.

Det finns dock de människor som lever så idag och som jag ser upp till, så kan jag inte sluta tänka på och förfäras av en sådan framtid. Trots att jag inte haft vad man skulle kunna kalla ett normalt liv - sett till sjukdom vill säga - så är att vara sjukhusbunden något som skrämmer mig, då jag aldrig varit tvungen att alltid vara vid sjukhusområdet utan har kunnat åka hem och ha ett hyfsat normalt liv.

Därför ställer jag mig frågan är min framtid förstörd eller är förbestämd? Är min framtid på en sjukhussäng?
Antar att det återstår att se..


Må gott!

Morfars 70 års firande

Hej,
I onsdags åkte jag och familjen ner till Göteborg för att fira min morfar som fyller 70 år (han fyller egentligen i juli).
Vi kommer ner före alla andra av mammas syskon (de är sammanlagt 7 barn) och deras familjer. Jag har en väldigt stor släkt och måste säga att vi har bra kontakt och väldigt roligt tillsammans.
Så i fredag samlades alla hos min morbror och åt, skojade (och jag lekte med kusinerna). Lördagen var dagen då vi skulle fira morfar på riktigt så det startade med en frukost på ett hotell i närheten av Göteborgs centralstation (tågstation) därifrån vidare till Liseberg för 5-kamp (dock fick vi aldrig reda på vinnande laget, tror dock det var de lag jag var med i). Kvällen avslutades sedan med en väldigt god 3 rätters middag på en restaurang i Eriksberg, där det hölls tal, där känslor svällde över, kan man konstatera.

Jag har valt att hålla namn på personer i min familj anonyma på grund av att jag inte bett om att få skriva deras namn här. Och jag känner inte det är nödvändigt. Det enda jag vill säga är att jag verkligen älskar alla i min stora familj.

Tänkte även passa på att skriva om min relation och känslor till morfar.

Jag är så otroligt tacksam över att vi har en så bra kontakt. Du är en av de största förebilderna i mitt liv (tillsammans med mamma och pappa), all den kärlek, omtänksamhet och generositet du sprider omkring dig är något jag verkligen ser upp till, och där vill jag vara likadan som dig. Alla de gånger vi åkt till Liseberg, åkt gokart, gått till simhallar (väldigt mycket med min fantastiska mormor), gått på öppningscermonin till Gothia Cup och alla dessa gånger jag föjlt med dig på arbetet, är minnen jag alltid kommer ha med mig och uppskatta.
Något jag alltid är tacksam över är att du aldrig slutar tro på mig. Jag kan inte nog förklara vilken påverkan du haft i mitt liv.
Jag älskar dig morfar.

Sommarplåga

Hej,
 
Jag tänkte berätta lite om hur det är för mig när det är sommar och varmt. Något jag måste ha på mig kallas kompressionsstrumpor vilket, kortfattat, är en slags strumpbyxa med mer elasticitet och tryck som ska hålla benet i schack. Skulle kunna utveckla det mer, dock känns det som informationen räcker för det jag tänkt skriva.
Denna strumpa är både ganska tjock och blir väldigt varm att ha på sig, dessutom utöver det måste man ha ett par byxor (eller kortbyxor, vilket inte är mina favoritbyxor om man läst tidigare inlägg.) som gör det ännu varmare.

Som att inte det skulle räcka så känns det för mig som att benet blir större och mer ömtåligt i värme. Vilket leder till att varma, soliga sommardagar kan vara ren tortyr för mig. Sen att min hud verkar vara överkänslig mot sol är inte heller speciellt hjälpsamt.

Det betyder dock inte att jag inte uppskattar sommaren och att det är skönt med lite mindre kläder på sig.

Skulle jag beskriva hur en perfekt sommardag hade sett ut för mig så hade det varit någonstans med en vacker utsikt, att ligga under ett parasoll, men en kall dricka (helst coca-cola med isbitar och en citronbit på kanten av glaset) och en laptop där jag kan sitta och arbeta, skriva till er etc.

Tillsist vill jag bara förtydliga att jag inte försöker säga vad som är rätt och fel, att något stämmer eller inte. Så är du drabbad av en sjukdom (nu tänker jag framförallt på olika Ödem) ta inte detta som ett intyg om att det är fakta om att benet blir mer känsligt etc. Det är bara så jag upplever detta.

Tycker ni bör, även om jag ibland skriver eller kommer skriva sånt som är evidens baserat, kolla upp om det jag skrivit är sant eller drabbar just er.
Jag är endast en hyfsat engegerad kille som vill hjälpa andra, inte utbildad inom något vårdområde.

Ha det bäst!