Att leva med en sjukdom.

De av er som läser tidningen (Aftonbladet) vet att de har en kampanj som heter "Självmorden bland unga". Det har visat sig att personer som inte mår bra psykiskt inte fått tillräckligt med vård för det, om de ens fått någon hjälp.
Till en viss del förstår jag att det är personerna som mår dåligt och de anhöriga som bör kräva hjälp men jag ser ofta att det är flera veckors kö för att få prata med någon.
Vilket enligt mitt tycke är för långt. Inte skulle vi vilja vänta flera veckor på att få akut vård gällande infektioner eller andra fysiska åkommor?
Det är en väldigt stor brist på yrkesarbetande psykologer, kuratorer, psykoterapeuter etc.

Vi kan inte acceptera att folk tar självmord för att de inte får tillräckligt med vård och stöd. Man måste inse att psykisk hälsa är lika viktig som fysisk hälsa.

Samtidigt känner jag att det är viktigt som psykolog, kurator eller psykoterapeut att faktiskt brinna för sitt yrke, har hört många gånger hur personer säger att de inte känner att yrkesarbetande människorna bryr sig, eller intresserar sig för deras fall och på så sett slutar att prata ut om sina problem.

Jag vill gärna höra vad ni tycker om detta. Kommentera gärna!

 

 

Sköt om er.

 

Christopher