Att leva med en sjukdom.

Hej,

I onsdags åkte jag och familjen ner till Göteborg för att fira min morfar som fyller 70 år (han fyller egentligen i juli).
Vi kommer ner före alla andra av mammas syskon (de är sammanlagt 7 barn) och deras familjer. Jag har en väldigt stor släkt och måste säga att vi har bra kontakt och väldigt roligt tillsammans.
Så i fredag samlades alla hos min morbror och åt, skojade (och jag lekte med kusinerna). Lördagen var dagen då vi skulle fira morfar på riktigt så det startade med en frukost på ett hotell i närheten av Göteborgs centralstation (tågstation) därifrån vidare till Liseberg för 5-kamp (dock fick vi aldrig reda på vinnande laget, tror dock det var de lag jag var med i). Kvällen avslutades sedan med en väldigt god 3 rätters middag på en restaurang i Eriksberg, där det hölls tal, där känslor svällde över, kan man konstatera.

Jag har valt att hålla namn på personer i min familj anonyma på grund av att jag inte bett om att få skriva deras namn här. Och jag känner inte det är nödvändigt. Det enda jag vill säga är att jag verkligen älskar alla i min stora familj.

Tänkte även passa på att skriva om min relation och känslor till morfar.

Jag är så otroligt tacksam över att vi har en så bra kontakt. Du är en av de största förebilderna i mitt liv (tillsammans med mamma och pappa), all den kärlek, omtänksamhet och generositet du sprider omkring dig är något jag verkligen ser upp till, och där vill jag vara likadan som dig. Alla de gånger vi åkt till Liseberg, åkt gokart, gått till simhallar (väldigt mycket med min fantastiska mormor), gått på öppningscermonin till Gothia Cup och alla dessa gånger jag föjlt med dig på arbetet, är minnen jag alltid kommer ha med mig och uppskatta.
Något jag alltid är tacksam över är att du aldrig slutar tro på mig. Jag kan inte nog förklara vilken påverkan du haft i mitt liv.
Jag älskar dig morfar.