Hade inte velat födas utan min sjukdom.
Jag är väldigt bra på att fundera och tänka. Allt jag känner till är ett liv med en sjukdom, tro mig, det har funnits tider och gånger då jag känt att jag inte vill hellre än att vara "normal", ett liv utan sjukdom.
Men jag har kommit till insikten att jag är den jag är idag, på grund av mitt liv med min sjukdom. Många av de otroliga personer jag känner och lärt/lär känna under dessa år, i Svenska Ödemförbundet och i Svenska Klippel-Trenaunay Syndrom Nätverket, hade jag aldrig stött på. Kan säga utan att ens blinka att jag aldrig skulle välja ett liv utan min sjukdom om de personer inte skulle vara i mitt liv.
Jag har sedan ett tag tillbaka valt att göra allt i min makt (den lilla jag har) för att förändra världen och hjälpa människor, som t ex, behandlas dåligt, inte får tillräckligt med vård, mår psykiskt dåligt eller kanske bara behöver en vän.
Det här handlar inte om mig, utan vad jag kan göra med min energi och min positivitet. Om jag så mycket som lyckas få en människa att må bättre, få bättre vård eller vad det än kan vara, har jag lyckats. Jag är dock inte njöd fören hela jordens befolkning får bra vård, tak och mat för dagen, rent vatten och få må bra.
Tar jag och fokuserar på allt negativt, vilket är väldigt lätt att göra, så skulle jag inte vara 100% av mig fulla jag. Säger absolut inte att det är fel att vara deppig, ha en dålig dag eller tycka synd om sig själv. Det har man rätt till, det gör jag också.
Menar bara att om vi istället förvandlar den negativiteten och alla hjälps åt kan vi göra skillnad.
Jag har fått höra "du gör ditt liv till vad det blir". Jag tänker göra mitt liv till ett liv där jag gör vad jag vill (att hjälpa människor) och min sjukdom får tacksamt acceptera det, jag bestämmer att min sjukdom inte definerar vem jag är, mina handlingar definerar vem jag är.
Har ni läst så här långt är jag överlycklig och hoppas ni tyckte om något i texten. Ni fick iallafall reda på lite mer om mig.
Har ni frågor eller kommentarer till det jag skrivit. Var inte rädd att skriva en rad eller två om det.
Sköt om er, må gott!
Chrstopher
Men jag har kommit till insikten att jag är den jag är idag, på grund av mitt liv med min sjukdom. Många av de otroliga personer jag känner och lärt/lär känna under dessa år, i Svenska Ödemförbundet och i Svenska Klippel-Trenaunay Syndrom Nätverket, hade jag aldrig stött på. Kan säga utan att ens blinka att jag aldrig skulle välja ett liv utan min sjukdom om de personer inte skulle vara i mitt liv.
Jag har sedan ett tag tillbaka valt att göra allt i min makt (den lilla jag har) för att förändra världen och hjälpa människor, som t ex, behandlas dåligt, inte får tillräckligt med vård, mår psykiskt dåligt eller kanske bara behöver en vän.
Det här handlar inte om mig, utan vad jag kan göra med min energi och min positivitet. Om jag så mycket som lyckas få en människa att må bättre, få bättre vård eller vad det än kan vara, har jag lyckats. Jag är dock inte njöd fören hela jordens befolkning får bra vård, tak och mat för dagen, rent vatten och få må bra.
Tar jag och fokuserar på allt negativt, vilket är väldigt lätt att göra, så skulle jag inte vara 100% av mig fulla jag. Säger absolut inte att det är fel att vara deppig, ha en dålig dag eller tycka synd om sig själv. Det har man rätt till, det gör jag också.
Menar bara att om vi istället förvandlar den negativiteten och alla hjälps åt kan vi göra skillnad.
Jag har fått höra "du gör ditt liv till vad det blir". Jag tänker göra mitt liv till ett liv där jag gör vad jag vill (att hjälpa människor) och min sjukdom får tacksamt acceptera det, jag bestämmer att min sjukdom inte definerar vem jag är, mina handlingar definerar vem jag är.
Har ni läst så här långt är jag överlycklig och hoppas ni tyckte om något i texten. Ni fick iallafall reda på lite mer om mig.
Har ni frågor eller kommentarer till det jag skrivit. Var inte rädd att skriva en rad eller två om det.
Sköt om er, må gott!
Chrstopher