Ville inte veta av min sjukdom.

Hej på er!

Jag tänkte prata med er om hur det var för mig när jag inte ville veta av min sjukdom. Eftersom jag är född med en sjuksom kallad KTS (en lymf- och blodkärlsmissbildning) så vet jag inget annat. Men även om jag är född med min sjukdom så går man genom ungefär samma stadier.

Att inte vilja veta av sin sjukdom skulle jag vilja kalla för förnekelsestadiet, den tid du totalt struntar i din sjukdom. Du blir spyfärdig bara du hör namnet på din sjukdom, på sjukhus etc. De här stadiet har ingenting med ålder att göra, då man får den olika tidigt och sent i sitt liv. För mig skedde detta i tonåren,runt 14-15 års ålder började det och slutade kanske efter första året på gymnasiet.
Jag avskydde allt med mitt ben. Jag tilltalade alltid sjukdomen som "det" eller "benet" det var alltid, "benet" och jag. Vi var 2 olika personer, jag var bara fast med den andra personen.
Tror att runt den tiden tänkte jag, om jag inte bryr mig om benet så slutar mina problem, men som jag och alla som är i denna stadie/period i sitt liv kommer komma fram till samma slutsats.

Du och din sjukdom, oavsett om du hatar den eller inte (oftast så hatar man den, det gör jag ibland fortfarande) så kommer sjukdomen alltid finnas kvar. Det gäller att oavsett vad dina känslor är för sjukdomen att ta hand om den. När du börjar göra saker som känns bra för dig (och som hjälper sin sjukdom, så att symtomen förbättras.) så kommer du som person känna att du kan leva ett normalt liv, där du känner sig precis som vem som helst.

Tro mig, det kommer komma perioder då du kommer deppa, och känna att du inte orkar mer. Gör som jag, det hjälper mig otroligt mycket och det är att omge dig med människor du älskar och bryr dig om. Människor som förstår dig och kanske är i samma/liknande situation som dig.

Tillsammans är vi starka.

Sköt om er.

Christopher
Anonym

Tankvärt det du skriver... Stor kram
Ingela

elin

Bra skrivet Koffe!